Kan vi bara spola tillbaka tiden till i söndags?

Jag har bestämt mig nu. Jag ska flytta till Nashville. Det är där jag hör hemma.

Efter campets slut i söndags var det ett enda stort kramkalas. Jag har lärt känna så många fantastiska människor, och jag hoppas att jag kommer känna dem resten av mitt liv. Kändes så tråkigt att redan behöva säga hejdå efter bara tre dagar.

Men som tur var tog dagen inte riktigt slut där, för vi var några som fick en inbjudan hem till en av låtskrivarna som föreläste under campet för att ha en BBQ på kvällen! Och det var seriöst en av de bästa kvällarna i mitt liv! Vi hade så kul!  Varken jag eller Katrina är ju från USA, så de andra fick för sig att vi absolut måste gifta oss med en amerikan så vi kan vara kvar här, så de satt och försökte hitta kandidater för detta, och de gick verkligen in för det, haha! Vi fick även lyssna till massa låtar skrivna av LC, och seriöst alla är så otroligt bra, det är verkligen sjukt vad ribban ligger på i Nashville. Kvällen fortsatte med mat, skratt och musik, och framåt 1-tiden var det dags att spela lite live musik. Så vi alla satte oss i vardagsrummet och spelade varsin låt, och jag kan knappt fatta att jag kan kalla dessa begåvade människor mina vänner. Jag och Jordyn spelade även upp den nya sången vi skrivit med Cassidy kvällen innan, och det slutade med att alla börjad jama med, det var så häftigt! Tror egentligen ingen ville säga hejdå och gå hem, men många hade tidiga möten dagen och alla var redan rätt trötta efter campet, så för andra gången under den dagen blev det kramkalas och sen dags att åka tillbaka till hotellet. 

 
 

Co-Write

Efter alla föreläsningar och song evaluations i lördags hade campet som en liten open mic endast för deltagarna, vilken var frivillig. Jag som fortfarande saknade två strängar åkte därför iväg till närmsta musikaffär och för att köpa nya. Man kan ju tro att det i Nashville finns musikaffärer vid varje gatuhörn, men nej, närmsta var 15 min bort med bil, som tur var erbjöd sig Hillary att köra mig. Så när jag äntligen hade strängar igen joinade jag de andra.

När det var över gick jag, Jordyn och Cassidy till Panera Bread för att äta och börja spåna idéer till vår co-write vi skulle ha på kvällen. När vi hade vår idé gick vi tillbaka till Holiday Inn, lyckades få till gång till the executive lounge (Hur fancy låter inte det?) på 10e våningen och började skriva. Vi hade så roligt! Skrattade genom hela co-writen, men vi är väldigt excited över resultatet. Det blev faktiskt en riktigt bra låt! Dessa tjejer är så fantastiskt begåvade och jag är så glad att jag har fått lära känna dem!

 
Cassidy postade en liten bit av låten på sin instagram! Btw hör ni hennes fantastiska röst?
 

Chasing Trains // Fanny + Jordyn + Me This has been stuck in my BRAIN! ✏️🎶 @fannyhugosson @jordyn_kenzie

Ett filmklipp publicerat av Cassidy (@cassidyzuver) Jul 28, 2015 kl. 6:21 PDT

 
och efterson jag postade en video där Cassidy sjunger, här har ni en med Jordyn! 
NSAI Song Camp - Nashville

Trasiga stränga, #1 hits och writer's round

Efter att alla föreläsningar var över sprang jag iväg och köpte en snabb middag på Chipotle och gick sen tillbaka till hotellrummet för att bara spela igenom min låt inför kvällen och kommer då ihåg att ”juste jag har inte stämt upp den igen sen flyget”. Så börjar stämma upp e och plötsligt säger det plopp och strängen är av. Great job Fanny! Smart som jag är har jag inte några extra strängar med mig, för det ska man ju inte alls alltid ha(?). I alla fall tänker att jag kan stämma upp resten i alla fall ifall någon skulle ha en extra sträng där nere (alla musikaffärer var vid det här laget redan stängda) tror ni inte att nästa sträng också säger plopp! I panik springer jag ner till lobbyn och hittar där min kära australienska vän och berättar vad som hänt och tack och lov säger hon då att jag gärna får låna hennes gitarr – problem solved. Måste dock köpa nya strängar imorgon, så får smita iväg på någon rast och göra det.

 

Katrina Burgoyne, australienskan, stod och pratade med en annan tjej och hennes mamma när jag kom inrusande, och de skulle gå och äta på the Commodore här på hotellet, där även writer’s round skulle hållas senare, så jag hängde på och de bjöd även in Lance Carpenter, som precis hade sin första #1  på country radio nu med Love Me Like You Mean It, och även är en av föreläsarna här i helgen! Så här satt jag alltså och åt middag (eller a jag hade ju redan ätit, så drack bara cola) tillsammans med en hitlåtskrivare i Nashville! Den ni! Och måste även lägga till att han senare under kvällen gick runt och sa: ”this is my pal – she’s from Sweden” haha!

Writer’s round gick i alla fall bra. Vi var kanske 30 deltagare som uppträdde, och som jag tidigare sagt alla är så otroligt duktiga, alltså jag hade verkligen moments där jag satt och tänkte ”vad gör jag här?”, så jag var faktiskt rätt nervös när det väl var dags för round 4 och mig! Men det gick ändå okej, så jag kan andas ut. Ni har videon som från uppträdandet, som fina Jordyn Kenzie filmade åt mig, här nedan.

Vill inte att dagen redan ska vara över. Jag har lärt känna så många fantastiska människor och har så mycket att bearbeta i mitt huvud och jag kan knappt vänta och se vad resten av helgen har att erbjuda!