Don't cry because it's over, smile because it happened
Mitt år på Musikteaterskolan är slut. Det är rätt svårt att greppa, och jag vet inte ens om jag vill förstå det; de få gångerna jag har insett det har jag brutit ihop totalt. Rätt kul att tänka tillbaka på att för ett år sedan var jag ledsen över att jag inte kommit in på Skara Skolscen, men så ledde det mig hit i stället och det var verkligen här jag skulle vara. Det är som mina föräldrar alltid har sagt ” det vill gärna bli bra” och det blev mer än bra. Jag vet inte ens hur jag kan börja tacka det här året och alla som har gjort det till det fantastiska år det har varit. Jag visste inte att någonting kunde vara så fantastiskt och att det finns så många godhjärtade människor som helhjärtat bryr sig om hur alla mår och låter alla vara den de är.
Personer som jag för ett år sedan inte ens visste att de existerade är nu mina bästa vänner och det känns som att jag har känt dem hela mitt liv. Kommer vara så konstigt att inte längre träffa er varje dag. Men jag vet att jag kommer ha er hela mitt liv. Som alla som har gått Musikteaterskolan säger: En gång en M1:a, alltid M1:a.
Bjärnum, vi ses igen på Höstshowen 2017